Historien upprepar sig ofta på oväntade sätt, och Sverige är inget undantag. För ett århundrade sedan var det tornedalingar och kväner som stod i fokus för statens förföljelse, och idag är det nyanlända och asylsökande som befinner sig i skottlinjen.
Det var inte förrän onsdagen den här veckan som frågan om Sveriges kulturella mångfald och identitet åter ställdes på sin spets. Ett slutbetänkande från en statlig utredning, som inleddes 2020 för att undersöka om tornedalingar, kväner och lantalaiset lidit otillbörliga kränkningar under 1800- och 1900-talen, levererades. Dessa grupper, som alla utgör en del av den svenska minoriteten, nekades bland annat rätten att tala sitt eget språk i skolor, vilket ledde till en svår och ofta otillräcklig grundutbildning och en stigmatisering som underlägsna.
Intervjubilagan till utredningen är full av berättelser om hjärtskärande kränkningar, vilket framhäver den djupa smärta dessa grupper upplevt.
Samtidigt meddelade integrationsminister Johan Pehrson att en ny utredning tillsätts för nyanlända och asylsökande. Denna nya "Sverigekurs", en obligatorisk introduktionskurs till det svenska samhället och dess värderingar, kommer att avslutas med ett prov. De som inte klarar detta test riskerar att förlora rätt till bidrag och andra ersättningar. Frågan är var gränsen går – hur definieras fattigdom i detta sammanhang?
Försvenskningspolitiken som tillämpades mot tornedalingarna och kvänerna syftade till att kulturellt homogenisera norra Sverige, och det verkar som att historien kan vara på väg att upprepa sig. De drabbade, många fortfarande i livet, kräver en ursäkt – inte för att de tvingades lära sig svenska, utan för de brutala metoderna som användes.
Dagens situation ställer många frågor. Kommer "Sverigekursen" verkligen att främja integration, eller är det bara ett sätt för staten att stämpla ut individer som inte passar in i dess föreställning om vad som är "svenskt"? Historien kanske inte exakt upprepar sig, men likheterna är oroväckande och pekar på en farlig väg som staten nu verkar gå på. Det är viktigt att komma ihåg att mångfald och olikheter berikar ett samhälle, inte konformism. Land ska byggas med lag, inte med snabba förändringar i smak och åsikter.