En kvinna i 30-årsåldern har åtalats för det brutala mordet på 78-åriga Lisbeth Liljegren i Uppsala. Trots blodstänk i ansiktet och överväldigande bevis småskrattar hon under polisförhören och påstår sig ha raderat minne.
I det tysta bostadsområdet i Uppsala utspelade sig en tragedi som chockat hela gemenskapen. 78-åriga Lisbeth Liljegren, känd för sin livsglädje och omtanke om sin familj, mördades brutalt under en promenad till affären. Kvinnan som nu står åtalad för dådet, en 30-årig tidigare känd för polisen på grund av sin psykiska ohälsa, greps kort efter händelsen med blodstänk över ansiktet.
Trots den allvarliga anklagelsen och det starka bevisläget, visade den misstänkta en förbluffande reaktion under förhören. Hon småskrattade när hon konfronterades med frågor om mordet, hävdade att hennes minne hade raderats och uttryckte ingen ånger. Detta har väckt starka reaktioner både bland allmänheten och inom rättsväsendet.
Polisen kunde snabbt koppla ihop kvinnan med brottet genom övervakningsbilder där hon syns attackera Lisbeth. Den misstänkta förklarade förvirrat att hon kunde ha varit personen på filmen men saknade minne av händelsen. Hon antydde att eventuella injektioner hon fått under psykiatrisk vård kunde ha påverkat hennes minne.
Dådet har belyst flera allvarliga frågor om psykiatrin och samhällets hantering av personer med allvarlig psykisk ohälsa. Polisen och bekanta till den misstänkta har tidigare uttryckt frustration över bristfällig vård och stöd, vilket de menar kunde ha förhindrat tragedin.
Lisbeths familj, som nu sörjer förlusten av en älskad mor och mormor, står kvar med obesvarade frågor och en djup sorg. De, liksom många andra, frågar sig hur något sådant här kunde hända och kritiserar öppet bristerna i psykiatrin.
Det tragiska mordet på Lisbeth Liljegren är en påminnelse om de komplexa utmaningarna i att hantera psykisk ohälsa i samhället. Det väcker debatt om ansvar, förebyggande åtgärder och behovet av bättre psykiatrisk vård. Medan rättsprocessen fortsätter, förblir sorgen och frågorna hos Lisbeths familj och hos alla som berörts av denna meningslösa tragedi.
